bekännelser
Har precis kommit hem från jobbet. Har precis avslutat en glass. En 88:a. GOTT!
Jag känner nog ingen som riktigt frossar i mat så som jag kan göra ibland! Eller jo.. det skulle nog vara Emelie Keynemo då. Eller näe.. jag minns faktiskt att jag brukade få hennes efterrrätter i bamba. Men hon är iallafall duktig på att frossa i knäckebröd med ost. Eller va det med bara smör på? Jag kommer inte riktigt ihåg.
Systra mi är ioförsig inte så dålig hon heller.. när vi åkte hem från Trollhättan häromdagen köpte vi ju tre paket kakor som resgodis. det ligger väl i generna det där..
*pausar för att bre tre riskakor med smör och sätta ost på dem*
Just nu sitter ja och frossar i riskakor med ost, osten är viktig. jag har en Falbygdens Brännvinsost och en Åsedala Gräddost.
Joakim är ingen mästare på att frossa direkt. Han tycker att mycket blir för mäktigt. Han spydde tillochmed när han fick för mycket godis när han va liten.
När jag va liten sa morfar att jag var ett kakmonster. inte så konstigt när mormor jobbade på bageriet som gjorde världens godaste kanelbullar!
*äter på vad kan det vara? 9:onde riskakan på tio minuter?*
Men jag va med om något nytt igår. Det hände på jobbet. Jag hade ätit en portion köttbullar med mos och 4st vanilj hjärtan till lunch. Till kvällsmat hade jag tagit två mackor, en bit prinsesstårta, en bit hallon & choklad -moussetårta, ett vanilj hjärta och en äppelmuffins.
Men när jag skulle hugga in på äppelmuffinsen (som är min favoritmuffins av alla sorter på ica) kände jag att "näe.. jag orkar inte!" Prinsesstårtan kändes faktiskt väldigt mäktig när man åt den med stor sked och jag var NÖJD!
Är det såhär det känna att vara normal? Jag mådde illa och fick lägga ifrån mig äppelmuffinsen. Tillbaka i korgen med fikabröd i personalrummet.
Tänk om kroppen kunde säga ifrån såhär lite oftare?
*Hämtar en glass från frysen, en Sandwich får det bli*
Under tiden som jag skrivit detta har jag ju ätit en hel del som jag hade klarat mig alldeles utmärkt utan. Tänk om ja hade joggat en runda istället! Tänk va bra jag hade mått nu isåfall! Jag lämnar er där..
Jag känner nog ingen som riktigt frossar i mat så som jag kan göra ibland! Eller jo.. det skulle nog vara Emelie Keynemo då. Eller näe.. jag minns faktiskt att jag brukade få hennes efterrrätter i bamba. Men hon är iallafall duktig på att frossa i knäckebröd med ost. Eller va det med bara smör på? Jag kommer inte riktigt ihåg.
Systra mi är ioförsig inte så dålig hon heller.. när vi åkte hem från Trollhättan häromdagen köpte vi ju tre paket kakor som resgodis. det ligger väl i generna det där..
*pausar för att bre tre riskakor med smör och sätta ost på dem*
Just nu sitter ja och frossar i riskakor med ost, osten är viktig. jag har en Falbygdens Brännvinsost och en Åsedala Gräddost.
Joakim är ingen mästare på att frossa direkt. Han tycker att mycket blir för mäktigt. Han spydde tillochmed när han fick för mycket godis när han va liten.
När jag va liten sa morfar att jag var ett kakmonster. inte så konstigt när mormor jobbade på bageriet som gjorde världens godaste kanelbullar!
*äter på vad kan det vara? 9:onde riskakan på tio minuter?*
Men jag va med om något nytt igår. Det hände på jobbet. Jag hade ätit en portion köttbullar med mos och 4st vanilj hjärtan till lunch. Till kvällsmat hade jag tagit två mackor, en bit prinsesstårta, en bit hallon & choklad -moussetårta, ett vanilj hjärta och en äppelmuffins.
Men när jag skulle hugga in på äppelmuffinsen (som är min favoritmuffins av alla sorter på ica) kände jag att "näe.. jag orkar inte!" Prinsesstårtan kändes faktiskt väldigt mäktig när man åt den med stor sked och jag var NÖJD!
Är det såhär det känna att vara normal? Jag mådde illa och fick lägga ifrån mig äppelmuffinsen. Tillbaka i korgen med fikabröd i personalrummet.
Tänk om kroppen kunde säga ifrån såhär lite oftare?
*Hämtar en glass från frysen, en Sandwich får det bli*
Under tiden som jag skrivit detta har jag ju ätit en hel del som jag hade klarat mig alldeles utmärkt utan. Tänk om ja hade joggat en runda istället! Tänk va bra jag hade mått nu isåfall! Jag lämnar er där..
Kommentarer
Trackback
